Dagar fyllda av..Ingenting?

Idag är det måndag, igen. Skulle jobbat idag egentligen men jag kunde inte komma hemifrån. Då undrar du säkert varför och det ska jag förklara nu.
I fredags så var det fest och precis innan jag skulle ta en lång bussfärd hem så bjöd min vännina Ida på en redbull jäger. För det första så gillar jag inte jäger. Inte alls faktiskt. Men jag var redan ganska party så jag klunkade den så att hon inte känner att jag inte uppskattade hennes sätt att visa uppskattning och så att vi båda inte känner att det var slöseri med pengar. Så jag börjar dricka och inser att det var inte så farligt äckligt. Det är ca tio min kvar tills min buss går, så jag klunkar skiten och tar mina stuff och går.
Det är nu jag får en blackout. Jag minns inte att jag kom med bussen, minns inte resan hem och jag minns inte att jag kom av vid rätt hållplats. Detta tycker jag är fantastiskt. Hur full jag än är, hur mycket jag än sluddrar och snubblar, så kommer jag alltid hem. Och är det inte meningen att jag ska sova hemma, utan hemma hos någon annan, så hittar jag alltid dit. Pure överlevnadsinstinkt.
Iallafall. Jag kommer hem, LÅSER upp dörren och däckar lite i hallen och i köket. På morgonen mår jag som jag förtjänar och dricker 1 liter mjölk. När jag senare på kvällen bestämmer mig för att festa igen så hittar jag inte nycklarna så jag kan låsa upp dörren mitt i natten även denna natt. Jag letar röven av mig, men finner inte det jag söker. Så jag kompromissar med mor min, att hon får ha dörren upplåst. Går hur bra som helst.
Och nu till varför jag inte kunde jobba - Jag hade inga nycklar och ingen var hemma, så jag kan inte gå härifrån. Jag kom på en briljant idé, jag klättrar ut genom balkongen, det har ju funkat förr. Men när jag kom upp så märkte jag att jag endast har kommit upp till balkongen, inte ner. Det var sjukt högt, så jag gick in igen. Ringer jobbet och säger som det är och att jag inte kommer ikväll. Dem är förstående som alltid, säger att det är okej - fast med en underton av besvikelse. Jag får dåligt samvetet samt utskällning av far min. Jag blir asförbannad och börjar leta efter mina jävla nycklar - igen..
Jag försöker komma ihåg vart jag befann mig under fredagskvällen. Mindes att jag var på mitt rum och kollade på film. Så jag började leta i sängen och hör och häpna! Mellan min säng och extrasängen som ligger under, så ligger dem jävla nycklarna. Jag får en känsla av lättnad och smsar pappa att jag har hittat dem.
Dem på jobbet sa att jag får ringa om jag kommer ikväll ifall allt har löst sig. Allt har löst sig nu, men jag har inte ringt. För jag kom på att att jag måste städa mitt rum. Det ser förjävligt ut.